Jobbigt!!
Idag har det varit riktigt jobbigt, drömde mardrömmar som vanligt. Jag föder och dem tar min dotter ifrån mig, jag springer efter och skriker att dem ska ge mig henne men dem försvinner bara.
Fan vad jag hatar detta, jag vill bara ha min lilla flicka i min famn, jag vill se henne gråta, skratta och le. Jag vill ha någon som väcker mig på natten som vill ha mat eller behöver bytas på.
Ohhhh
Min ängel
Jag saknar dig så otroligt mycket
Jag undrar om du ser mig från himlen där du befinner dig, jag undrar hur du har det och om det finns andra änglabebisar
Jag hoppas att du har det bra och att du aldrig glömmer att mamma älskar dig så otroligt.
För er alla titta på denna video, jag vet dock inte om den funkar.
Men om ni kommer in på den så kanske ni kan få lite mer insikt i vad jag känner.
Jag saknar sparkarna
Magen känns helt tom, jag är tom.
Idag var jag o käkade på burger king. Det påminde mig om när vi var i tyskland och jag satt med värkar och visste inte att om några timmar bara skulle jag bli mamma till en liten flicka.
Men hon skulle dö, jag skulle aldrig få se henne växa upp.
fyfan säger jag bara. Just nu försöker jag bara kämpa mig framåt i livet, börja plugga o fortsätta som vanligt. Men vad är vanligt utan mitt lilla barn?
Tomheten efter mitt älskade barn finns kvar
Igår kände jag mig extremt tom, det känns som att det fattas något hela tiden.
Det känns som att jag bara går för att gå inte för någon speciell anledning. Jag försöker hålla mig för att inte gråta.
Jag vill bara få hålla i henne, se henne växa upp.
Varför togs mitt älskade barn ifrån mig??
Jag kommer aldrig kunna få ett svar på det, kommentarer från folk kommer.
- Du måste försöka gå vidare, var inte ledsen bla. bla.
Men hur skulle ni ha gjort? Ge inte råd som ni själva inte ens kan föreställa er för hur det känns för en mamma att förlora sitt barn.
Jag beundrar de kvinnor som trots att de förlorat sitt barn lyckas finna sin ro. Jag kan inte ens föreställa mig att förlora mitt barn när dem är mycket mycket äldre en mitt.
Svar på era frågor kring mitt förlorade barn
Fråga 1
Hur mår du nu? dum fråga kanske, men när de ha gått en tid nu hur känns de? tycker du tex att de är jobbigt om din vänninan kommer förbi med sin dotter/son? tycker du de känns konstigt att svara så gör de inte... L
Svar: Nej då det är ingen dum fråga. Jag kan må bra stundvis. Att jag mår dåligt visar jag inte öppet heller. Jag går igenom allt i mitt huvud gång på gång. Undrar vad som gick fel och vad som hade kunnat hända om jag inte gjort så eller si.
Snart har det gått tre månader och det känns fortfarande som igår.
Jag har accepterat att min lilla flicka är död och detta är inget jag förnekar, men jag är väldigt arg.
Jag har en bra vän som nyligen har fått barn. vi var gravida samtidigt och det var så spännande och roligt att jämföra. Dock var hon längre gången men det spelar ingen roll, känslan var den samma.
När hon först fick sin pojke och jag fick se honom gjorde det ont. När jag ser honom idag kan jag känna undra hur det skulle kännas för mig. Men NEJ jag är inte arg på mina vänner. Men jag undviker alla program som har med barn att göra, vill inte höra andra berätta om det inte är någon vädigt nära förstås.
Kan berätta hur mycket som helst men det kommer. Detta var en bra fråga. hoppas att du fick ett svar :)
Fråga 2
Fanns de någon risk för ditt liv när du förlorade ditt barn?
Svar: Ja, infektionen tog verkligen över min kropp och jag låg med värkar i tre dagar. Läkarna gav mig antibiotika men den tog inte. När läkarna insåg att det inte fanns något at göra fick dem sätta igång mig för att båda inte skulle dö. Vid denna tid levde mitt barn.
Jag är gravid och jag är världens lyckligaste!!!
Jaa det var så jag kände, jag mådde fruktansvärt illa o kräktes. Var yr hela tiden och hade foglossning men jag var fortfarande världens lycklitgaste.
1 april köpte jag mig en bostadsrätt där jag skulle bo tillsamans med min lille bebis.
Kollade fram en plats för spjälsängen och planerade för min lilla bebis.
När man tänker tillbaka kan jag le bara av att minnas hur lycklig jag var.
Tiden gick faktiskt ganska så snabbt jag pluggade o planerade. njöt av att vara gravid.
Så småningom började jag köpa lite bebiskläder, små strumpor och naturella färger på kläderna. men ahh gud vad det är jobbigt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här känslan, tomheten jag har i mitt hjärta.
Har sett att det är några som går in och kolla min blogg. Om någon undrar något skriv gärna, jag svarar på allas frågor.
2 mars 2009 - Positivt gravtest
Nu hade jag väntat några dagar och mensen var fortfarande sen, men idag var det dags att testa.
Jag åkte in till stan med en vän och vi gick direkt till apoteket. Sen gick vi vidare till ett cafe i närheten och ivrig som man är testar man direkt inne på toaletten.
Innan jag går ut tittar jag igen.
Mest för att slippa känna den dära oron för att ens mens har försvunnit någonstans.
Jag åkte in till stan med en vän och vi gick direkt till apoteket. Sen gick vi vidare till ett cafe i närheten och ivrig som man är testar man direkt inne på toaletten.
Väl framme med testet i handen börjar mitt hjärta bulta snabbare och snabbare.
Jag tänker för mig själv nej nej du är inte gravid.
Jag ser hur kontrollrutan får ett streck och vidare till resultat rutan. Ett streck ser jag.
Jag ville inte titta mer och tänkte nej jag är inte gravid och det känns lite skönt faktiskt.
Typ - Ja jag var inte gravid jag blev lite ledsen även att det inte är planerat men ja den där känslan man kan få.
Innan jag går ut tittar jag igen.
Ohh shit tänker jag.
JAG ÄR GRAVID!!!!!
Fy fan jag ska ha barn, jag ska bli mamma. Jag ville gråta skrika och skratta... :D
25 februari 2009
Min födelsedag.... Två veckor efter alla hjärtans dag mådde jag allmänt bra och hade ingen aning alls om vad som hände i min kropp.
De enda symtomen jag hade var att må illa, men det gör jag alltid ändo om jag får i mig lite skit. Tänkte inte mer på det.
Jag hade väldigt mycket frossa som jag senare insåg var ett utav mina symtom... Vissa nätter svettades jag oerhört mycket, men trodde jag höll på att bli förkyld.
Under denna tid fick jag oxå en liten valp av min pojkvän, Niki :)
Det var ett jävla springades och mys pys med henne träning och vaket om nätterna. Trodde där oxå att det var min lilla vovve som fick mig att må lite konstigt.
Dagarna gick och jag väntade på min mens, tänkte lite för mig själv att det kanske kunde vara så att jag var gravid.
Men inte blir man väl gravid efter EN gång och speciellt inte när man skyddar sig?!
Fyfan jag började svettas, pratade med min kusin som jag bodde hos för tillfället så jag hade min praktik på sjukhuset. Inte kunde jag väl vara gravid :S haha nej nej absolut inte, jag väntade ett tag till och tänkte att mensen kommer nog snart.
Under denna tid tänkte jag inte så mycket på det utan försökte vänta på att mensen skulle komma, men dagarna bara gick...
De enda symtomen jag hade var att må illa, men det gör jag alltid ändo om jag får i mig lite skit. Tänkte inte mer på det.
Jag hade väldigt mycket frossa som jag senare insåg var ett utav mina symtom... Vissa nätter svettades jag oerhört mycket, men trodde jag höll på att bli förkyld.
Under denna tid fick jag oxå en liten valp av min pojkvän, Niki :)
Det var ett jävla springades och mys pys med henne träning och vaket om nätterna. Trodde där oxå att det var min lilla vovve som fick mig att må lite konstigt.
Dagarna gick och jag väntade på min mens, tänkte lite för mig själv att det kanske kunde vara så att jag var gravid.
Men inte blir man väl gravid efter EN gång och speciellt inte när man skyddar sig?!
Fyfan jag började svettas, pratade med min kusin som jag bodde hos för tillfället så jag hade min praktik på sjukhuset. Inte kunde jag väl vara gravid :S haha nej nej absolut inte, jag väntade ett tag till och tänkte att mensen kommer nog snart.
Under denna tid tänkte jag inte så mycket på det utan försökte vänta på att mensen skulle komma, men dagarna bara gick...
14 februari 2009 - Alla hjärtans dag
Hade en underbar alla hjärtans dag tillsammans med min dotters pappa.
En avslappnad kväll med middag och mys.
Inte heller då kunde jag ana vad som skulle ske 2 veckor efter detta.
Mitt liv fortsatte som vanligt, hade just då min praktik på ett sjukhus här i min stad.
29 januari 2009
Det var då jag började med mina p-piller igen. Planen var då att jag skulle gå klart min utbildning som undersköterska jobba ett tag och senare börja planera barn.
Allt fungerade hur bra som helst precis som det har gjort alla andra gånger med mina p-piller.
Men vad jag inte visste var att denna gången skulle mitt liv ändras för evigt.
